Taggad: vinter

fransk balkong och jordgubbar

Mariefred, en av mina absoluta favoritplatser. Lika vackert på vintern som på sommaren. Vi äter lunch på torget, jag fyndar finaste kappan på Röda Korset som har halva priset på allt. Dricker kaffe och promenerar i solen. Checkar in på värdshuset framåt eftermiddagen. Vårt rum har fransk balkong mot Gripsholmsslott. F och lilla badar badkar tills dom blir skrynkliga som russin medan jag matar dom med jordgubbar. Hon gillar miljöombytet vår lilla stjärna, det märks. På kvällen går vi till Bakfickan och äter smarrig mat och dricker en öl. När lilla E somnat precis i mitten av dubbelsängen, med armarna bakom huvudet som vanligt så bäddar vi ner oss i soffan och äter alldeles för mycket godis och ser på film.

Idag vaknar vi till solsken igen. En man går rätt ut på isen, borrar upp ett hål och börjar pimpla. Det ser härligt ut. Vi äter frukost i den vackra matsalen, F gräddar våfflor och vi skäms lite när lilla smetar sylt och grädde på fina vita linneduken. Efter ännu ett bad (gäller att passa på eftersom vi inte har badkar hemma) ska vi nu ut och njuta av solen.

Hoppas helgen vart fin och att ni får en fantastisk söndag!

pulka och vita skägg

Julafton

Så går dagarna. Vi njuter av den vackra snön, mammas goda mat, samma barnfilm som rullar på tvn, gröna kulor och kola. Jag älskar dagarna efter julafton, dom är så kravlösa. Man gör lite som man vill. Idag har vi hängt i pulkabacken, kört stjärtlapp, pulka och snow racer. Doppat ostsmörgås i varm choklad och andats härlig friskluft. På vägen hem kikar vi efter tomtens fotspår. Jag menar man borde ju kunna se något spår efter släden eller av renarna. Så tycker åtminstone syrrans största tjej. Tomten, herregud. Vad roligt vi hade när stora F, som hade äran att tomta i år, repeterade och testade lite olika varianter. Favoriten var den cigarrökande, lite skrävliga göteborgstomten. Inte helt barnvänlig dock. Alla borde ha tomte på julafton, det är ju inget krav att man har barn i huset liksom. Även om man vet vem som gömmer sig under det där glesa, vita skägget så är glädjen total när man ser någon komma pulsandes i snön med lykta i ena handen och stor säck med klappar i andra. Nu tänker jag hasa runt i mitt underställ resten av dagen, dricka glögg och pussa på lilla E.

kall eller varm

Att frysa är bland det värsta jag vet. Jag nördar därför ganska mycket på vintern och klär mig som om det var dags för en polarexpedition. Jag gillar det. Det finns liksom inga regler riktigt när det är svinkallt ute, man kan se ut precis som man vill. Var in på Naturkompaniet i helgen och köpte världens största vantar. Det här är det varmaste vi har var budet när jag skulle betala. Fint sa jag. Dom ser ut lite som ett par boxningshandskar, inte så smidiga med andra ord men varma, oj så varma:) Hittade det här understället från Helly Hansen också så nu får jag väl ta och uppdatera det svarta tråkiga jag har, det här känns ju mycket finare. Lite hemslöjdskänsla nästan.

fint i Vasan

Soliga vinterdagar i Vasaparken. Mina fina fina vita konståkningsskridskor. När jag var liten hade jag alltid ”killskridskor”, riktiga hockeyrör. Bättre för fötterna och lättare att åka i sa man. Det stämmer nog men jag kunde inte sluta drömma om vita skridskor, kanske med en sån liten luddig kant upptill. En kompis till mig hade faktiskt en rosa pälskant på sina och det var det finaste jag sett. När man blir stor kan man välja själv, bra eller hur:) När lilla E är redo för skridskor kommer jag nog köpa stadiga välslipade hockeyrör till henne, det är bättre för fötterna har jag hört…

då när man inte raderade

Jag minns en gång när jag var liten. Vi hade så mycket snö en dag. Hela trädgården gnistrande vit. Jag ville dokumentera, komma ihåg, spara. Vi hade en polaroidkmera. Jag minns att jag ställde mig i fönstret i mitt rum med kameran i handen. Varje bild kostar tio kronor hade pappa sagt till mig när han visade hur den fungerade. Jag tyckte den här bilden var värd tio kronor. Ut kom det lilla vita arket, jag tog det försiktigt mellan tumman och pekfingret och skakade så där lite fram och tillbaka. Bilden blev inte som jag tänkt mig, allt man såg var en suddig liten person och en stor kamerablixt i ett fönster. Jag skämdes. Knölade ihop fotot och slängde det. Jag vet att pappa hittade den där bilden och tog upp den igen. Jag skulle vilja ha den, som ett minne av  hur det var då. Då när man inte raderade en dålig bild och tog en ny.