Åsa Lindström i Stockholm

Om du läst senaste Elle Interiör har du säkert inte missat bilderna från keramikern Åsa Lindströms hem. Otroligt inspirerande. Jag älskar hennes muggar! Kanske inte dom mest hållbara men vad gör väl det. En glad nyhet är att hon nu öppnat sin första butik här i Stockholm.

Du hittar den på Tjärhovsgatan 3, öppet onsdag till lördag.

döskallar och kardborreband

Nu har jag äntligen tagit fram cykeln, min fina röda cykel. Vi susade fram genom stan i lördags kväll, drack en öl på en bar med rutigt golv. Såg A place beyond the pines och fällde några tårar. Söndagen börjar vi i Slatsjöqvarn med hotellfrukost och starka vindar. Vi fortsätter mot solen på söder och jag hittar en fin klänning. En äldre dam säger till mig att den är fin den där klänningen. Jag köper den inte. På loppis fyndar vi nya skor till lilla E, dom är rosa och har kardborreband. När jag betalar känner jag att jag längtar efter den där lilla. F längtar också så vi möter upp henne och mormor på Odenplan. Hon älskar dom nya skorna och jag upptäcker att det är små rosa döskallar på dom. Vi tar en fika på Himlavalvet i Observatorielunden och mamma provkör min cykel. Hon sitter högt upp med rak rygg och jag tycker att hon ser ut som mig bakifrån. Vi har samma jacka jag och mamma. När vi kommer hem är det solvarmt i lägenheten och F lagar pasta. Lilla E äter faktiskt mer än en tugga. Kvällen avslutas i källaren. Vi ska gräva fram mina vårjackor som hamnat längst in, längst ner och längst bak i helveteshålet som är vår källare. Jag är arg redan i hissen ner, källaren gör mig vansinnig. Du borde gå i anger management säger F till mig och jag håller med.

Det var vår helg i korthet, en mycket fin sådan.

våreld och manskör

Det är sista dagen i April. Valborgsmässoafton. Jag vill ha sillunch med nubbe, eldar och manskör, vårtal och champagne. Till frukosten spelar vi Längtan till landet på hög volym och jag tänker på den tiden då man tog ledigt från jobbet den här dagen. Idag tar jag inte ledigt men till kvällen vill jag vända ansiktet från den kalla vinden, vända mig mot en röd och varm våreld. Skåla och sjunga högt om längtan till landet.

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här. I purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
Ut till landet, ut till fåglerne,
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder,
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

dagis dagis dagis

Nu har hon fått dagisplats, lilla E ska börja förskolan i slutet av sommaren. Jag får en liten klump i magen redan nu när jag tänker på det. Vi tackar lättade ja till vårt förstahandsval. Ett ställe utan bilar och avgaser, med mycket skog, fågelsång och bra mat. Men det viktigaste vet vi inte ännu. Vi vet inte om hon kommer att trivas, få vänner, känna sig trygg. Det vet vi inte, vi kan bara hoppas. Här sitter vi och fyller i papper med hur många timmar hon ska vara där varje vecka. Vi bestämmer och hon vet ingenting. När jag själv tänker på min dagistid så är det med glädje och värme. Jag älskade dagis. Jag kan bara hoppas att hon också gör det. F du får sköta inskolningen, jag kommer bara gråta säger jag.

glittrande ögon och fredag

Fredag, tack du är efterlängtad. På väg till jobbet tänker jag att människors ögon glittrar lite mer på fredagar. Glimmar till av förväntan och glädje. Jag själv som är stress personifierad så fort jag kliver ner i tunnelbanan, jag slappnar av lite. Jag struntar i att personen framför mig inte riktigt förstått dom oskrivna regler som gäller i gångarna under vår vackra stad. Jag springer inte som en galning för att tjäna tre minuter. Jag låter faktiskt bli att sucka högt och säga herregud när någon står still i rulltrappan. Jag tar nästa tåg. Det är sista dagen på arbetsveckan och jag låter axlarna sjunka.

Imorgon sover vi ut säger jag till F. Det finns något fint i det där, att vi säger saker som vi vet aldrig kommer hända. Det blir inte sovmorgon med en liten i hemmet. Ja det gör vi säger han.

ingen lösning men ett spår

Har värmen kvar i bröstet från helgen som var. Klump i magen av ledsen liten som inte ville att jag skulle gå till jobbet. Irritation över det just nu oanvända träningskortet. Glad åt att få lära mig nya saker och åt min nya väska. Trött av för lite sömn men pigg av starkt kaffe. Nynnar på Lars Winnerbäcks ”Det är visst nån som är tillbaka”, och tänker att idag blir en bra dag!

”Inte varmt men nästan vår
Ingen lösning men ett spår
Inga planer men ett steg
Inte där än men på väg”

”Inte varmt men nästan vår
Ingen lösning men ett spår
Inte ja men inte nej
Inte bra men helt okej”

torra händer och jobbhjärna

Ska det vara så svårt att hitta vita strumpbyxor. Har letat nästan överallt. Vill ha heltäckande vita fina strumpyxor till ett bröllop i maj. För visst får man väl ha vita strumpbyxor bröllop. Det är väl helvitt man ska undvika som gäst. Måste dubbelkolla det tror jag.

Tänk igår började jag jobba igen, efter ett och ett halv år hemma med lilla E. Vilken omställning. Jobbhjärnan har varit på paus fick jag ju snabbt bli vittne till. Det mesta finns förstås kvar där inne någonstans, måste bara damma av det lite :) I smyg fantiserar jag om sovmorgon och lite godare kaffe i kaffeautomaten. Fast bara i smyg. Positivt är att vara omgiven av vuxna hela dagen, lära sig nya saker och poolen att simma i när man har långlunch. Ett minus är att behöva ställa klockan på morgonen, alla stressade människor i tunnelbanan och händer som blir torra av kontorsluft (stor tub L:A Brukets handkräm ett måste i väskan). Fint att ha en omtänksam fantastisk F hemma efter jobbet, som lagat tvårätters med vin.

Tack för att du finns!

lammstek och kramar

 

Påsken är min bästa högtid. Inga speciella traditioner, ja förutom alldeles för mycket godis då. Bara ledig tid och oftast vackert väder. Man kan ligga raklång på soffan flera dagar i sträck utan att få ångest. Prova det en jul till exempel och folk tycker du är galen. Idag ska det bjudas på lamm här hemma. Kan man knyta ihop en lammstek med sytråd? Inget Morberg skulle rekommendera tror jag men det är nog det enda vi har är jag rädd.

Ta hand om varandra och kramas mycket idag, det ska jag göra!

liten tår och kanelbullar

Om jag inte var så trött så skulle jag gråta en liten liten tår över den här klänningen. Finaste gula klänningen jag någonsin sett. Men nej såklart att den är såld. Ja så kan det vara. Livet går vidare :)

I helgen har vi promenerat, promenerat och promenerat. Det bästa som finns i vårsolen är att bara ge sig ut, välja dom allra finaste vägarna i stan, köpa en kaffe och stå med näsan mot solen. Lördagens promenad tog oss till Junibacken (för andra gången den här veckan!!!). Lilla E älskar det. Blir lite rädd i slutet av sagotåget men ligger vant med fötterna på huvudkudden i Pippis säng. Jag gillar utsikten, Karlssons köttbullar och Astrid Lindgrens varma röst. Söndagens promenad blev Gamla Stan och Norrmälarstrand. Cafe au lait och stans bästa croissants på Petite France, ja bara så vi skulle orka gå sista biten hem. Kvällen lik så många andra på sista tiden, seriemaraton med kanelbullar och stora koppar te. Underbara helg.