Taggad: kärlek

minnen och morfars gamla pyjamas

Sommaren 2011. Jag och F ska tälta för första gången. Allt var perfekt, vi hittade bästa stället i världen att slå läger på, vi badade, solade och gräddade pannkakor. Allt var som en dröm fram till att vi insåg att vi skulle ju sova i tältet också. Du vet känslan när man var liten och skulle sova borta. Det var fniss, bus, godis och skoj fram tills det var dags att bädda madrassen man skulle sova på nedanför kompisens säng. Då kom verkligheten krypande. Varken mamma eller pappa på plats för att säga god natt. Det var nya ljud och nya dofter. En liten stund gick det att låtsas som om att allt var okej men sen brast det. Man fick fara hem igen. Precis det här upplevde vi där i tältet. Jag är mörkrädd som bara den och den här kvällen visade det sig att även F var mörkrädd, ordentligt mörkrädd skall tilläggas. Han var alltså inte den trygga axel att luta sig mot som jag hade räknat med. Så vi låg där i skenet av en gammal tältlampa som jag hade med mig och flimmret från ipaden, laddad med flera avsnitt Breaking Bad tror jag det var. Gud vilka naturmänniskor vi var. Vi försökte låtsas inför varandra att det inte var så läskigt. Vad var det, sa han. Det var bara en fågel sa jag. Hörde du, sa jag. Ja det är nog bara bryggan som gnisslar lite svarar han. Det här skådespelet fortsätter vi med. Den ena rädd och den andra trygg och lugn (på låtsas). Vi turas liksom om. Efter ett tag reser sig F och börjar gå igenom packningen. Först lugnt och strategiskt sen mer desperat och oorganiserat. Var är fällkniven, säger han. Rösten är lite ljusare än vanligt. Fällkniven tänker jag, vad ska han med den till. Efter en stund hittar han kniven och lägger den bredvid sig i sovsäcken. Så, nu känns det bättre pustar han ut. Jag kan liksom inte riktigt dela den känslan med honom där. Jag tycker nog att det känns lite sämre. Ja hur som helst så måste vi väl ha somnat till där i tidig gryning någon gång. Vaknar lite senare och inser det fantastiska med att tälta ute i det fria. Det är knäpptyst, havet är lugnt, himlen klarblå och klipporna svala efter natten. Kolla första bilden, F sträcker ut sig lite i morgonsolen i min morfars gamla pyjamas. Jag ligger kvar i tältet och känner mig som världens lyckligaste. Det är sommar, sol, han den där mörkrädda lite långa typen är min och i magen har jag en liten tjej som sparkar och lever om. Och jag minns det så väl när jag ser på dom här bilderna. På frukosten berättar jag för F att när han somnat så tyckte jag att jag hörde en björn stryka runt utanför tältet. Det finns väl ingen björn här ute får jag till svar. Efter ett tag kryper det fram att han varit rädd för diverse mördare/yxmördare. Det logiska där i morgonens ljus är ju att anta att det var vinden vi hört men om natten blir allt mycket mer hotfullt. Vi bestämmer modigt att stanna en natt till. Herregud hur farligt kan det vara. Plus lite fånigt att komma hem efter bara en natt när man berättat för alla man känner att man ska ge sig ut i naturen några nätter.

Det här med foton. Hemma hos pappa finns en stor låda med bara en massa foton från när jag och min storasyster var små. Jag fullkomligt älskar att gå igenom den. Bilder från verkligheten, livet. Mitt liv. Så tänker jag som så många gånger på vad som kommer hända med alla mina bilder. Dom ligger säkra på en disk här och en annan disk där, men hur säkra? Inte lika säkert som gamla hederliga fotonegativ i ett bankfack va? Jag vill att lilla E ska ha en stor låda med bilder i källaren från ett liv som hon är för liten att minnas. Hennes liv. Dit hon kan gå och bläddra och minnas. Skratta åt min frisyr och sin pappas glasögon. Minnas hur köket såg ut och vilka muggar vi drack morgonkaffet i. Säga att men herregud vart tog den där gamla lampan vägen, den är ju svinsnygg.

Eller är det så att lådan med foton blir en låda med hårddiskar istället, som man får märka med små lappar. Sommar och vinter 2011-2014. Det känns inte lika äkta. Inte lika romantiskt.

vårluft och lakrits

Jag letar desperat efter bra tips på grym frisör i Stockholm. Jag menar kolla in utväxten på bilden ovanför! Känns som att mitt hår blir mörkare för var dag som går. Är det inte märkligt att jag i Sveriges huvudstad inte kan hitta en frisör som gör bra slingor? Fast fick just höra av en säker källa (;)) att slingor är helt ute. Jahapp.

Igår kväll stod vi ute på balkongen jag och lilla, tittade på flygplan som blinkandes for förbi på himlen, lyssnade på koltrasten och andades vårluft. Jag älskar att hon uppskattar precis samma saker som jag. När vi står där tittar hon på mig, länge, sen ler hon och kramar mig hårt. Då växer mitt hjärta och jag blir alldeles varm i magen. Precis som när man är kär.

Jo och så en ny lakritsfavorit, älskar förpackningen. Prova prova!

Lill Lindfors och sömnlösa nätter

Det finns lite fint på Lagerhaus jus nu, härligt våriga färger, lite varning på pallen bara som kändes något svajig men otroligt fin. Hos oss är det dock lite köpstopp på grejer till köket, öppna ett skåp och tusen prylar ramlar ut. Det får nog bli en tur till Myrorna snart och lämna lite. Det är bara det att jag har otroligt svårt att göra mig av med saker. Eftersom mycket av det vi handlar, ja största delen egentligen, kommer från loppisar och second hand så är det som att man älskar dom lite mer.

Idag är det en trött tjej jag ser i spegeln. Trött av nätter som går ut på att lilla vaknar minst en gång i timmen. Det är nog tänder säger jag över temuggen vid frukosten. Ja eller mardrömmar får jag till svar från bakom andra temuggen. Kanske ont i magen av vitlöken i peston säger jag. Ja eller kanske hon ligger på för låg kudde säger han. Så håller vi på och ältar. Ältar frågan om varför vi aldrig får sova. Gud tänker jag, det här är riktigt dålig underhållning. Vore vi en film eller kanske en miniserie hade folk slutat titta för längesedan. Fast efter frukosten snurrar vi igång Lill Lindfors på spelaren, jag sliter fram mina nya leopardbyxor och F gör sina berömda dance moves. Då, just då känner jag mig lycklig och tänker att jo men det här kan man nog köra som fredagsunderhållning på Svt. Ja nu när På spåret går för sista gången den här säsongen tänker jag.

Pass på här kommer familjen Åkerström!

bokstavskex och pussar

Idag är det härligt ljus i lägenheten. Det droppar från taken och koltrasten sjunger. Vackraste färgen på ranunkler ger hopp om vår och det är ljust lite längre på dagen. Vi sitter under filt i soffan och äter bokstavskex och pussas, lilla E och jag. Hur ska jag klara mig utan dom här stunderna när jag börjar jobba igen?

Älskade lilla människa.

kärlek

Jag hade en ljusblå kofta på mig och hade just beställt grillad majskyckling. Det var höst och vi satt på ett litet ställe på Rösrstrandsgatan. Du beställde bästa vinet på vinlistan och vi höll handen mest hela kvällen. Jag kommer att minns den där kvällen för resten av mitt liv. Minnas kvällen då du sa att du vill bli gammal med mig.

doften från farmors tvål

memories

Här hemma pratar vi mycket om att spara ordentligt, lagra allt på externa diskar, backa upp allt en extra gång. Vill vara riktigt säkra på att allt finns kvar. Sparas. Jag tänker ofta på det där. Det där med minne. Minnet. Minnen. Det finns så mycket jag vill spara och det enda stället jag vet att jag kan lägga allt är i minnet. Det går liksom inte att förvara minnet av doften från farmors tvål på annat sätt. Eller ljudet av dörren till garaget i huset där jag växte upp. Min farfars alldeles speciella sätt att bläddra i en tidning. Känslan dom första dagarna på mitt livs första jobb. Luften på mormor och morfars vind en het sommardag. Visst du kan skriva om det och ta fina foton men inget kan ersätta minnet. Originalet.

om du glömmer

20121107-103709.jpg

20121107-103926.jpg

20121107-103728.jpg

Ibland glömmer man nästan, glömmer hur stort det är att vara förälder. Fantastiska Oscar Danielson skriver det så bra i sin Besvärjelse. Jag önskar det var jag som skrivit den till min lilla E. Lyssna här eller här.

Besvärjelse

Du kommer resa dig och gå. Du kommer lära dig mitt namn.
Det kommer tidvis att bli svårt. Det blir kallt, och åskan kommer gå.
Men jag ska gnugga dig varm, jag ska viska ditt namn, du ska somna i min famn,
Vi kommer att älska dig då

Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej.
Du kommer smälla i dörrar, och skrika: jag hatar dig
Det blir många hårda ord. När du sätter oss på prov, för att se om vi står kvar
Vi kommer att älska dig då.

Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu.
Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?
För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha.
Du kommer vända dig bort, du kommer be oss att gå
Och vi, vi kommer att älska dig då.

Du växer och blir stor. Och en dag är du längre än jag.
Hittar nån annanstans att bo. Det är tyst, ditt rum står tomt.
Vi ställer in nåt gamalt skräp,
och blir sittande en stund, och tänker tillbaks
Vi kommer att älska dig då.

Men det kommer alltid finnas dom, som vill sätta dig plats
Och dom, som vill tala om, att du är ingenting värd
Men då minns du vad vi sagt, och du vet att dem har fel
Du kommer inte höra på, du kommer vända dig och gå

Och vi ska följa dina spår. Vi vill veta vad du gör, och hur det går.
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro. Stolta som få. När vi ser dig med dem små
Vi kommer älska dig då

Och så en mörk och kulen höst. När din far är gammal och mor är trött.
Då tar du dig tid, kommer över nån söndag med en flaska vin,
Du gör vinter i vår trädgård, mens vi sitter och ser på.
Och sen äter vi en bit
Vi kommer älska dig då

Jag lägger handen mot din kind, mina läppar mot din panna.
Viskar några ord, som du inte kan förstå.
Men som ska skydda dig ändå

tingeling tisdag

Härlig morgonpromenad, köper med mig frasiga croissanter hem och gör stora koppar mjölkskummande kaffe. Vi ska se på ringar idag. Antika tjusiga, med en historia. Det är väl egentligen lite otur det där med att bära någon annans ring, förlovnings eller vigsel. Jag väljer att strunta i det:) Det känns fint att någon annan haft den, att den varit med om lite, kanske blir den lite tåligare då. Kanske blir jag lite tåligare då. Vilken härlig dag, damma runt lite bland glömda klenoder, höstigt och romantiskt. Hoppas lilla E kommer in i samma stämning och inte drar runt för mycket bland gamla teserviser, sköra näsdukar, jakttroféer och rangliga riddarrustningar.