Taggad: familj

pannkakor och kaniner



Lilla lilla hon. Tänk vad mycket jag missar när jag är på jobbet på dagarna. Va, gör hon så där nu säger jag till F. Ja säger han helt lugn, det har hon gjort länge. Nyanser i hennes röstläge, en ny blick eller ett nytt sätt att gå. Inga stora saker men många små. Jag missar dom . Missar när hon gör dom för allra första gången. Sånt är ju livet förstås, jag kommer inte alltid få vara med och uppleva det hon upplever. Kommer inte att vara med i varje stund. Men vad härligt det är när man då mitt i veckan får en hel ledig dag tillsammans. En solig dag med långpromenad, pannkakor och kaniner. En dag med pussar och kramar, gråt och skrik, sand i skorna och sylt på byxorna.

En dag med min familj.

döskallar och kardborreband

Nu har jag äntligen tagit fram cykeln, min fina röda cykel. Vi susade fram genom stan i lördags kväll, drack en öl på en bar med rutigt golv. Såg A place beyond the pines och fällde några tårar. Söndagen börjar vi i Slatsjöqvarn med hotellfrukost och starka vindar. Vi fortsätter mot solen på söder och jag hittar en fin klänning. En äldre dam säger till mig att den är fin den där klänningen. Jag köper den inte. På loppis fyndar vi nya skor till lilla E, dom är rosa och har kardborreband. När jag betalar känner jag att jag längtar efter den där lilla. F längtar också så vi möter upp henne och mormor på Odenplan. Hon älskar dom nya skorna och jag upptäcker att det är små rosa döskallar på dom. Vi tar en fika på Himlavalvet i Observatorielunden och mamma provkör min cykel. Hon sitter högt upp med rak rygg och jag tycker att hon ser ut som mig bakifrån. Vi har samma jacka jag och mamma. När vi kommer hem är det solvarmt i lägenheten och F lagar pasta. Lilla E äter faktiskt mer än en tugga. Kvällen avslutas i källaren. Vi ska gräva fram mina vårjackor som hamnat längst in, längst ner och längst bak i helveteshålet som är vår källare. Jag är arg redan i hissen ner, källaren gör mig vansinnig. Du borde gå i anger management säger F till mig och jag håller med.

Det var vår helg i korthet, en mycket fin sådan.

jag han och hon

 

office4

Vi lagar köttfärssås, skurar golv och tittar på bil. Kör en tvätt och går till öppna förskolan. Sitter i möten och dricker kaffe. Pratar om vädret och tackar nej till styrelseuppdrag. Simmar några längder på lunchen och äter russin framför TVn. Lagar havregrynsgröt och snörar små skor. Försöker inreda kontor och saknar en strykbräda.

Ja det är sånt vi gör,  jag, han och hon.

minnen och morfars gamla pyjamas

Sommaren 2011. Jag och F ska tälta för första gången. Allt var perfekt, vi hittade bästa stället i världen att slå läger på, vi badade, solade och gräddade pannkakor. Allt var som en dröm fram till att vi insåg att vi skulle ju sova i tältet också. Du vet känslan när man var liten och skulle sova borta. Det var fniss, bus, godis och skoj fram tills det var dags att bädda madrassen man skulle sova på nedanför kompisens säng. Då kom verkligheten krypande. Varken mamma eller pappa på plats för att säga god natt. Det var nya ljud och nya dofter. En liten stund gick det att låtsas som om att allt var okej men sen brast det. Man fick fara hem igen. Precis det här upplevde vi där i tältet. Jag är mörkrädd som bara den och den här kvällen visade det sig att även F var mörkrädd, ordentligt mörkrädd skall tilläggas. Han var alltså inte den trygga axel att luta sig mot som jag hade räknat med. Så vi låg där i skenet av en gammal tältlampa som jag hade med mig och flimmret från ipaden, laddad med flera avsnitt Breaking Bad tror jag det var. Gud vilka naturmänniskor vi var. Vi försökte låtsas inför varandra att det inte var så läskigt. Vad var det, sa han. Det var bara en fågel sa jag. Hörde du, sa jag. Ja det är nog bara bryggan som gnisslar lite svarar han. Det här skådespelet fortsätter vi med. Den ena rädd och den andra trygg och lugn (på låtsas). Vi turas liksom om. Efter ett tag reser sig F och börjar gå igenom packningen. Först lugnt och strategiskt sen mer desperat och oorganiserat. Var är fällkniven, säger han. Rösten är lite ljusare än vanligt. Fällkniven tänker jag, vad ska han med den till. Efter en stund hittar han kniven och lägger den bredvid sig i sovsäcken. Så, nu känns det bättre pustar han ut. Jag kan liksom inte riktigt dela den känslan med honom där. Jag tycker nog att det känns lite sämre. Ja hur som helst så måste vi väl ha somnat till där i tidig gryning någon gång. Vaknar lite senare och inser det fantastiska med att tälta ute i det fria. Det är knäpptyst, havet är lugnt, himlen klarblå och klipporna svala efter natten. Kolla första bilden, F sträcker ut sig lite i morgonsolen i min morfars gamla pyjamas. Jag ligger kvar i tältet och känner mig som världens lyckligaste. Det är sommar, sol, han den där mörkrädda lite långa typen är min och i magen har jag en liten tjej som sparkar och lever om. Och jag minns det så väl när jag ser på dom här bilderna. På frukosten berättar jag för F att när han somnat så tyckte jag att jag hörde en björn stryka runt utanför tältet. Det finns väl ingen björn här ute får jag till svar. Efter ett tag kryper det fram att han varit rädd för diverse mördare/yxmördare. Det logiska där i morgonens ljus är ju att anta att det var vinden vi hört men om natten blir allt mycket mer hotfullt. Vi bestämmer modigt att stanna en natt till. Herregud hur farligt kan det vara. Plus lite fånigt att komma hem efter bara en natt när man berättat för alla man känner att man ska ge sig ut i naturen några nätter.

Det här med foton. Hemma hos pappa finns en stor låda med bara en massa foton från när jag och min storasyster var små. Jag fullkomligt älskar att gå igenom den. Bilder från verkligheten, livet. Mitt liv. Så tänker jag som så många gånger på vad som kommer hända med alla mina bilder. Dom ligger säkra på en disk här och en annan disk där, men hur säkra? Inte lika säkert som gamla hederliga fotonegativ i ett bankfack va? Jag vill att lilla E ska ha en stor låda med bilder i källaren från ett liv som hon är för liten att minnas. Hennes liv. Dit hon kan gå och bläddra och minnas. Skratta åt min frisyr och sin pappas glasögon. Minnas hur köket såg ut och vilka muggar vi drack morgonkaffet i. Säga att men herregud vart tog den där gamla lampan vägen, den är ju svinsnygg.

Eller är det så att lådan med foton blir en låda med hårddiskar istället, som man får märka med små lappar. Sommar och vinter 2011-2014. Det känns inte lika äkta. Inte lika romantiskt.

liten tår och kanelbullar

Om jag inte var så trött så skulle jag gråta en liten liten tår över den här klänningen. Finaste gula klänningen jag någonsin sett. Men nej såklart att den är såld. Ja så kan det vara. Livet går vidare :)

I helgen har vi promenerat, promenerat och promenerat. Det bästa som finns i vårsolen är att bara ge sig ut, välja dom allra finaste vägarna i stan, köpa en kaffe och stå med näsan mot solen. Lördagens promenad tog oss till Junibacken (för andra gången den här veckan!!!). Lilla E älskar det. Blir lite rädd i slutet av sagotåget men ligger vant med fötterna på huvudkudden i Pippis säng. Jag gillar utsikten, Karlssons köttbullar och Astrid Lindgrens varma röst. Söndagens promenad blev Gamla Stan och Norrmälarstrand. Cafe au lait och stans bästa croissants på Petite France, ja bara så vi skulle orka gå sista biten hem. Kvällen lik så många andra på sista tiden, seriemaraton med kanelbullar och stora koppar te. Underbara helg.

semlor och små citroner

 

Vi såg Små citroner gula igår. Den hade inte fått vidare bra recensioner men vi älskade den. Jag lämnade bion med ett leende på läpparna och med ett sug efter fisksoppa. Ja matlagning är en central del i filmen skulle man kunna säga. När jag kom hem berättade jag för F om två tjejer som satt bredvid oss som sa ”Oh my god” filmen igenom. Jaha vadå pratade dom inte svenska säger F till mig då, varpå jag svarar nej men kidsen säger så nu för tiden (!!!). Herregud. Kidsen och nu för tiden i samma mening. Jag är gammal.

Vi har gjort en matsedel här hemma. Hoppas få lite mer variation på maten, köpa mindre hämtmat och få ner våra enorma matkostnader lite. Vi började i måndags och på tisdagen dyker det första problemet upp. F meddelar att han ska på fredagsöl och alltså inte äter hemma på fredag. Jaha säger jag, men hur ska vi göra med fredagens mat då? Den kan vi väl äta på lördag får jag till svar. Jaha men vad händer då med lördagens mat frågar jag. Hahahaha. Här kan man ju tro att jag släpper det hela. Nej såklart inte. Du, du kanske kan komma hem och äta innan fredagsölen? Ja då kan vi fortfarande äta fredagsmaten. Ja du fattar vilka enorma problem.

Lite som det här med semlan igår. Ica hade den goda smaken att sälja en förpackning med två semlor för tio spänn. Ett erbjudande jag inte på något sätt kan stå emot. Hemma, sätter på en kanna kaffe och skickar glatt ett sms till F (som jobbar och förmodligen har annat att tänka på än att jag fyndat semlor på lunchen). Jag ångrar mig direkt. Fan, jag sumpade just chansen äta den ena semlan nu och den andra lite senare.

Jag känner här att det blir bra för mig att börja jobba igen :)

vitt och fint (om man dammsuger hela tiden)

 (Klicka på bilderna för källa)

 Smyger runt och njuter av vårt nya fina golv på övervåningen. Vårt vita fina golv. Jag tänker inte ens bry mig om att minsta lilla ögonfrans syns på det där vita golvet. Så mycket tycker jag om det. Lilla E ska få eget rum nu. Slippa dela med arbetsrummet eftersom det åker upp på övervåningen. Just nu vill hon mest leka vid TVn, ja och titta samtidigt förstås. Dåligt jag vet. Jag har sagt till henne att nu får du lova att leka inne på ditt nya rum sen. Hon svarar nej. Vilket hon gör på dom allra flesta frågorna hon får. Ska vi gå ut? Nej. Är du trött? Nej. Vill du ha en kaka? Nej. Ja du fattar. Populäraste svara ja frågan är, Vill du klättra i trappan? Ja. Det betyder att jag inte kan göra något annat än att passa henne när hon far upp och ner i trappan. Hon älskar trappan.  Speciellt det smalaste stället nästan högst upp. Stället som får det att ila i min mage när hon står där.

gäspa högt och känna efter

Jag vill krypa ner under täcket och stanna där, bara ligga kvar en liten stund. Vänta på att kaffedoften når upp till sovrummet. Sträcka ut kroppen från fingerspetsarna ner till tårna, gäspa högt och verkligen känna efter hur det känns. Höra F ropa att frukosten är klar. Blunda hårt några sekunder sen stiga upp. Svepa in mig i min morgonrock och mötas av två leenden när jag kommer ner i köket. Titta, där är mamma. Så vill jag börja min morgon, varje dag. Oftast ser det inte riktigt ut så när man har små barn men det händer och dom morgnarna är guld värda.

Idag ska jag äta lunch med två vänner och deras minipojkar. Sträcka på ryggen när jag sitter samt boka två tågbiljetter Stockholm – Mariefred tur och retur. Vi ska nämligen rymma bort i helgen.

PS. Idag fyller världens roligaste, finaste, smartaste och mest omtänksamma lillasyster 15 år!!! Hurra för dig älskade M :)

Lill Lindfors och sömnlösa nätter

Det finns lite fint på Lagerhaus jus nu, härligt våriga färger, lite varning på pallen bara som kändes något svajig men otroligt fin. Hos oss är det dock lite köpstopp på grejer till köket, öppna ett skåp och tusen prylar ramlar ut. Det får nog bli en tur till Myrorna snart och lämna lite. Det är bara det att jag har otroligt svårt att göra mig av med saker. Eftersom mycket av det vi handlar, ja största delen egentligen, kommer från loppisar och second hand så är det som att man älskar dom lite mer.

Idag är det en trött tjej jag ser i spegeln. Trött av nätter som går ut på att lilla vaknar minst en gång i timmen. Det är nog tänder säger jag över temuggen vid frukosten. Ja eller mardrömmar får jag till svar från bakom andra temuggen. Kanske ont i magen av vitlöken i peston säger jag. Ja eller kanske hon ligger på för låg kudde säger han. Så håller vi på och ältar. Ältar frågan om varför vi aldrig får sova. Gud tänker jag, det här är riktigt dålig underhållning. Vore vi en film eller kanske en miniserie hade folk slutat titta för längesedan. Fast efter frukosten snurrar vi igång Lill Lindfors på spelaren, jag sliter fram mina nya leopardbyxor och F gör sina berömda dance moves. Då, just då känner jag mig lycklig och tänker att jo men det här kan man nog köra som fredagsunderhållning på Svt. Ja nu när På spåret går för sista gången den här säsongen tänker jag.

Pass på här kommer familjen Åkerström!