mitt hjärta i hans

w4

Det finns ingen som honom. På morgonen doftar hans hud av kryddor och russin, håret är rufsigt och han är den vackraste jag vet. Han är min trygghet, mitt lugn, min glädje och min styrka. Han får mig att växa, våga mer och tänka i nya banor. Han ser alltid mitt rätta jag och älskar både mina bra och mina dåliga sidor. Han bär mitt hjärta i sitt och jag bär hans i mitt. Nu när vi har svarat Ja på frågan om vi vill dela resten av våra liv tillsammans kan jag äntligen kalla honom för min man.

Tack för att du finns älskade du!

hon är vårt sommarbarn

Hon har en blå morgonrock på sig när vi äter frukost. Hon slickar mest av smöret från smörgåsen och målar bordet med smultronyoghurten. Blir arg om hon inte får välja vilken stol hon ska sitta på. Jag har klippt hennes lugg kort, rakt av och hon ser lite grann ut som mig när jag var liten. Hon är smutsig under fötterna trots att hon inte gillar att gå barfota. På stortårna syns lite rött nagellack, annars är det mesta avskavt. När hon ler anar jag att hennes hörntänder är något längre än framtänderna. Hon är fantastisk. Ibland gnistrar det till i hennes ögon och jag får en lång och hård kram. Min mamma säger hon, om och om igen. Hon är det bästa av mig och det bästa av sin pappa.

Hon är vårt sommarbarn.

två långa simtag

Jaha kan man ha rhododendron i kruka säger mamma till mig. Ja säger jag, vi har det nu. Jag och F kompenserar bristen på sommarhus genom att åka till Ulriksdals trädgård och köper en massa grönt för att härda ut dom här dagarna vi mellanlandar i stan. Mellanlandar i vår varma lägenhet. Lilla E får svårt att sova, vaknar svettig och förvirrad. Hon saknar svalkan och mörkret i mormors hus, det gör jag med. Så vi packar bilen på nytt och far tillbaka.

F köper tekakor från Dalarna och efter frukost snörar jag på mig joggingskorna och tar en liten runda. I lurarna har jag musik som får mig att ta längre och starkare steg. Det luktar skog och sommar, i uppförsbackarna höjer jag musiken, ler och springer snabbare. Sista biten på min lilla runda går längs med havet, hjärtat dunkar hårt och min andhämtning överröstar musiken. Snart är jag framme, framme vid min belöning. Badstegen längst ut på klippan, bara några steg kvar. Fastän det är juli nu är det inte många som vågar sig i havet. Jag vågar, kroppen varm efter ansträngningen gör det lätt. Två långa simtag ut från stegen, ner under vattnet en kort stund, andas ut sen upp igen. Det är min belöning. Jag känner mig stark och pigg och tänker att det här måste vara den absolut bästa starten på dagen.