lammstek och kramar

 

Påsken är min bästa högtid. Inga speciella traditioner, ja förutom alldeles för mycket godis då. Bara ledig tid och oftast vackert väder. Man kan ligga raklång på soffan flera dagar i sträck utan att få ångest. Prova det en jul till exempel och folk tycker du är galen. Idag ska det bjudas på lamm här hemma. Kan man knyta ihop en lammstek med sytråd? Inget Morberg skulle rekommendera tror jag men det är nog det enda vi har är jag rädd.

Ta hand om varandra och kramas mycket idag, det ska jag göra!

i vår sommarstuga

(Bilderna från UnderbaraClara)

I vår sommarstuga vill jag ha gula tapeter och röd morgonrock. Prickigt hyllpapper och utedass. Egen brygga och krasse på fönsterbrädan. I vår sommarstuga sover man tills man vaknar sen äter man ostmackor och dricker kokkaffe i morgonsolen. Lyssnar på sjörapporten och spelar krocket. Somnar i hängmattan med tidningen över ansiktet. Testar lyckan med ett metspö och en kall öl på bryggan. Kvällsbad och kortspel till sent på natten.

Just så vill jag ha det i vår sommarstuga.

minnen och morfars gamla pyjamas

Sommaren 2011. Jag och F ska tälta för första gången. Allt var perfekt, vi hittade bästa stället i världen att slå läger på, vi badade, solade och gräddade pannkakor. Allt var som en dröm fram till att vi insåg att vi skulle ju sova i tältet också. Du vet känslan när man var liten och skulle sova borta. Det var fniss, bus, godis och skoj fram tills det var dags att bädda madrassen man skulle sova på nedanför kompisens säng. Då kom verkligheten krypande. Varken mamma eller pappa på plats för att säga god natt. Det var nya ljud och nya dofter. En liten stund gick det att låtsas som om att allt var okej men sen brast det. Man fick fara hem igen. Precis det här upplevde vi där i tältet. Jag är mörkrädd som bara den och den här kvällen visade det sig att även F var mörkrädd, ordentligt mörkrädd skall tilläggas. Han var alltså inte den trygga axel att luta sig mot som jag hade räknat med. Så vi låg där i skenet av en gammal tältlampa som jag hade med mig och flimmret från ipaden, laddad med flera avsnitt Breaking Bad tror jag det var. Gud vilka naturmänniskor vi var. Vi försökte låtsas inför varandra att det inte var så läskigt. Vad var det, sa han. Det var bara en fågel sa jag. Hörde du, sa jag. Ja det är nog bara bryggan som gnisslar lite svarar han. Det här skådespelet fortsätter vi med. Den ena rädd och den andra trygg och lugn (på låtsas). Vi turas liksom om. Efter ett tag reser sig F och börjar gå igenom packningen. Först lugnt och strategiskt sen mer desperat och oorganiserat. Var är fällkniven, säger han. Rösten är lite ljusare än vanligt. Fällkniven tänker jag, vad ska han med den till. Efter en stund hittar han kniven och lägger den bredvid sig i sovsäcken. Så, nu känns det bättre pustar han ut. Jag kan liksom inte riktigt dela den känslan med honom där. Jag tycker nog att det känns lite sämre. Ja hur som helst så måste vi väl ha somnat till där i tidig gryning någon gång. Vaknar lite senare och inser det fantastiska med att tälta ute i det fria. Det är knäpptyst, havet är lugnt, himlen klarblå och klipporna svala efter natten. Kolla första bilden, F sträcker ut sig lite i morgonsolen i min morfars gamla pyjamas. Jag ligger kvar i tältet och känner mig som världens lyckligaste. Det är sommar, sol, han den där mörkrädda lite långa typen är min och i magen har jag en liten tjej som sparkar och lever om. Och jag minns det så väl när jag ser på dom här bilderna. På frukosten berättar jag för F att när han somnat så tyckte jag att jag hörde en björn stryka runt utanför tältet. Det finns väl ingen björn här ute får jag till svar. Efter ett tag kryper det fram att han varit rädd för diverse mördare/yxmördare. Det logiska där i morgonens ljus är ju att anta att det var vinden vi hört men om natten blir allt mycket mer hotfullt. Vi bestämmer modigt att stanna en natt till. Herregud hur farligt kan det vara. Plus lite fånigt att komma hem efter bara en natt när man berättat för alla man känner att man ska ge sig ut i naturen några nätter.

Det här med foton. Hemma hos pappa finns en stor låda med bara en massa foton från när jag och min storasyster var små. Jag fullkomligt älskar att gå igenom den. Bilder från verkligheten, livet. Mitt liv. Så tänker jag som så många gånger på vad som kommer hända med alla mina bilder. Dom ligger säkra på en disk här och en annan disk där, men hur säkra? Inte lika säkert som gamla hederliga fotonegativ i ett bankfack va? Jag vill att lilla E ska ha en stor låda med bilder i källaren från ett liv som hon är för liten att minnas. Hennes liv. Dit hon kan gå och bläddra och minnas. Skratta åt min frisyr och sin pappas glasögon. Minnas hur köket såg ut och vilka muggar vi drack morgonkaffet i. Säga att men herregud vart tog den där gamla lampan vägen, den är ju svinsnygg.

Eller är det så att lådan med foton blir en låda med hårddiskar istället, som man får märka med små lappar. Sommar och vinter 2011-2014. Det känns inte lika äkta. Inte lika romantiskt.

tid att leva i nuet

Dagarna går och det är fredag igen. Jag kommer ihåg när jag var liten och vuxna sa att tiden går så fort. Jag förstod inte alls vad som menade, tid var bara tid. Men går den inte lite fortare nu? Jag menar det måste den göra, jag hinner knappt med någonting. Jag längtar efter vår men är samtidigt rädd att den kommer för fort. Jag längtar efter sommaren med salta bad och långa ljusa nätter men är redan orolig för att den ska ta slut. Sådan är jag. Det där med att leva i nuet är svårt, riktigt svårt.

Nu ska vi ut på långpromenad i solen. Ta lite lunch hos en vän på Lilla Essingen, Stockholms bästa stadsdel.

Hoppas du får en fin fredag!!!

marmor och välslipade knivar

kök1

kök2

kök3

kök4

kök5

kök7

kök6

Köket, det bästa rummet i de allra flestas hem. Jag kan titta på bilder från andras kök i timmar. Alltid finns det något som man kan ta med sig och anpassa till sitt eget. I köket kan man mixa och matcha stilar lite hur som helst bara det känns funktionellt och inbjudande. Stora tjocka skärbrädor, bakbord av marmor, kopparkärl, välslipade knivar och ljus. Massor av ljus. Jag valde ut några få favoriter från min Pinterest här.

liten tår och kanelbullar

Om jag inte var så trött så skulle jag gråta en liten liten tår över den här klänningen. Finaste gula klänningen jag någonsin sett. Men nej såklart att den är såld. Ja så kan det vara. Livet går vidare :)

I helgen har vi promenerat, promenerat och promenerat. Det bästa som finns i vårsolen är att bara ge sig ut, välja dom allra finaste vägarna i stan, köpa en kaffe och stå med näsan mot solen. Lördagens promenad tog oss till Junibacken (för andra gången den här veckan!!!). Lilla E älskar det. Blir lite rädd i slutet av sagotåget men ligger vant med fötterna på huvudkudden i Pippis säng. Jag gillar utsikten, Karlssons köttbullar och Astrid Lindgrens varma röst. Söndagens promenad blev Gamla Stan och Norrmälarstrand. Cafe au lait och stans bästa croissants på Petite France, ja bara så vi skulle orka gå sista biten hem. Kvällen lik så många andra på sista tiden, seriemaraton med kanelbullar och stora koppar te. Underbara helg.